Sånt här kanske man inte borde skriva på en blogg, men nånstans ska det väl tas upp så varför inte? Kompisar, klasskompisar, syskon, föräldrar och annat folk gör saker, säger saker och uppträder på olika sätt. När det är något som händer oss, ex. man blir sårad, utnyttjad, beskylld för saker man inte gjort osv. Så borde man väl säga till? Det är iaf det jag tror alla skulle vilja. Men hur många gör det? Hur många pratar igenom det som hänt med personerna som är inblandade? Inte allt för många gissar jag. Varför pratar vi inte med varandra!? Jag kan inte säga att jag vet var jag vill komma med allt jag skriver, annat än att det är skönt att skriva av sig. Det är inte lätt, absolut inte! Men om man ska kunna glömma det som hänt och lättare gå vidare så kan det betyda en hel del att få prata igenom det. Bara lite tankar jag har.